Måndag, och jag var uppe vid 04:30
Hejsan allihopa!
Som ni ser i rubriken var jag uppe redan vid 04:30 och det är ju enbart för att jag har praktik måndag-onsdag.
Jag jobbar i Barkarby City och det tar ca 1 timme med tåget, och jag börjar 07:00, vilket innebär att jag tar bussen 05:30 från mig.
Det blir ju så om man vill bli målare, speciellt om man har jobbet långt bort, det gäller att inte vara allt för morgontrött, men jag har ju den turen att jag inte är så speciellt morgontrött, bara i vissa fall om jag sovit illa eller liknande.
Det är skitkul på det bygget jag är ute på just nu!
Och det blir ju ännu roligare att jag klarar av praktiken i år, vilket jag inte gjorde förra året pga mina jobbiga panikattacker.
Men jag har tränat och tränat, och de värsta panikattackerna är borta!
Är så otroligt stolt över mig själv! Trodde aldrig att jag skulle få bort panikattackerna. Visst, jag kan få små attacker, men dom är inte lika hemska som förut för då, för bara några månader sen, när jag fick mina panikattacker trodde jag att jag skulle dö.
Jag fick hjärtklappning, skakningar i hela kroppen, yrsel, torr i munnen, jag började svettas och mådde så otroligt psykiskt dåligt.
Jag ville knappt gå utanför dörren när det var som värst, jag var så otroligt rädd att få en yttligare panikattack, och det var den rädslan som gjorde allt värre.
Jag jobbar i Barkarby City och det tar ca 1 timme med tåget, och jag börjar 07:00, vilket innebär att jag tar bussen 05:30 från mig.
Det blir ju så om man vill bli målare, speciellt om man har jobbet långt bort, det gäller att inte vara allt för morgontrött, men jag har ju den turen att jag inte är så speciellt morgontrött, bara i vissa fall om jag sovit illa eller liknande.
Det är skitkul på det bygget jag är ute på just nu!
Och det blir ju ännu roligare att jag klarar av praktiken i år, vilket jag inte gjorde förra året pga mina jobbiga panikattacker.
Men jag har tränat och tränat, och de värsta panikattackerna är borta!
Är så otroligt stolt över mig själv! Trodde aldrig att jag skulle få bort panikattackerna. Visst, jag kan få små attacker, men dom är inte lika hemska som förut för då, för bara några månader sen, när jag fick mina panikattacker trodde jag att jag skulle dö.
Jag fick hjärtklappning, skakningar i hela kroppen, yrsel, torr i munnen, jag började svettas och mådde så otroligt psykiskt dåligt.
Jag ville knappt gå utanför dörren när det var som värst, jag var så otroligt rädd att få en yttligare panikattack, och det var den rädslan som gjorde allt värre.
Trackback